Stockholm, Dylan och Östermalmshallen

Det var en av de där trista och gråa decemberdagarna som kan få en att fundera på om det någonsin kan bli en gnistrande kall och vit jul igen. Jag hade landat dagen innan med flyget från Reykjavik i Stockholm och konstaterade att det var lönlöst att ens försöka uppbåda någon som helst känsla för snö. Dimman låg tjock och duggregnet piskade i ansiktet - på marken låg en blöt grå sörja av slask.

Jag tillbringade kvällen på hotellet, försökte först ha det trevligt i baren men misslyckades och sjönk sedan dystert ner i en av skinnfåtöljerna med en öl framför brasan. Det kändes tröstlöst!

Men nu var jag på väg upp till Östermalmshallen efter att ha vandrat runt i Sturegallerian på jakt efter julklappar. Under natten hade temperaturen sjunkit till minus 10 grader och på morgonen kom ett lätt snöfall och hela staden var inbäddad i ett vitt snötäcke.

På Östermalmstorg skymtar man den mäktiga Hedvig Eleonora kyrka med sin märkliga kupol som så påtagligt skiljer sig från underpartiet. Storklockan slog 12 slag och jag funderade ett tag på att gå in i kyrkan och sitta där en stund. Exteriören men framför allt interiören har ju en påtaglig historisk förankring till skillnad från den vulgära nybyggda betongkolossen som kallas Hallgrimskyrkan i Reykjavik. I Hedvig Eleonora Kyrka finns den magnifika kolonnprydda predikstolen i klassicistisk stil. Man hittar också "Det gyldene altaret", en gåva av brukspatronen Johan Clason, utfört i trä av slottsbyggmästare Georg Fröman och invigd år 1747. Vidare Dopfunten, av röd öländsk kalksten som som har inskriptionen: "Erich Pehrson Psilander Brita Andersdotter Dühre Anno 1678". Vilka de två personerna var - Erich och Brita - kan man fundera på.

Men saluhallen lockade och väl innanför svängdörrarna öppnar sig ett landskap av läckra varor: färska hasselnötter, mogna fikon, jordgubbar ... ett överdåd av svensk husmanskost till försäljning som kåldolmar, raggmunkar och isterband ... ripa, älgkött och fasan ... och på fisdiskarna låg färsk Hjälmargös, forell och torsk ...

Jag satte mig vid en av de små restaurangerna, beställde in en laxpudding dekorerad med en dillkvist och nykokt potatis. Slog upp Bob Dylans kritikerrosade volume one Chronicles som jag köpt på Centralen och läste om hans första trevande tid i New York. Han skriver nästan inget om sina egna sånger men mer om den miljö som han lever i: klubbarna i Greenwich Willage, besöken på sjukhuset hos Woody Guthrie etc.

Dylan är en lysande stilist och fångar alltid det stämningsfulla ögonblicket i några korta snabba meningar. Så här inleder han det tredje kapitlet kallat New Morning:
"The Moon was rising behind the Chrysler building, it was late in the day, street lightning coming on, the low rumble of heavy cars inching along in the narrow streets below - sleet tapping against the office window."

Och om det förtätade mötet med Joan Baez: "Joan sang some ballads of her own and then sat side by side with Lightnin' Hopkins and sang a few things with him. I couldn't stop looking at her, didn' want to blink. She was wicked looking - shiny black hair that hung down over the curve of slender hips, drooping lashes, partly raised, no Raggedy Ann doll. The sight of her made me high."

När jag vandrade nerför Nybrogatan, med alla sina designbutiker, mot Dramaten var jag på ett betydligt bättre humör än dagen innan.

Dagen innehöll också ett möte med Ulla Nissen på Folkuniversitetet om Swedex www.swedex.info och planerna på att etablera ett testcentrum vid Islands universitet. Vidare en träff med Lotta Liman och Lotta Johansson på Svenska institutet www.si.se .