Mitt liv som katt

På morgonen kom katten Keli och tryckte tassen mot min axel och spann. Vid sjutiden. Samma ritual varje morgon. Jag släpade mig upp ur sängen - fick på mig ytterocken och öppnade dörrarna och så försvann han ut i trädgården bakom huset.

Jag åt lite frukost och väntade. Efter någon timme var han tillbaka igen. Raka spåret till matskålen. Sedan upp på panelen och värmen ovanför elementet.

Elina var borta någon veckan i Köpenhamn med sin väninna. Jag levde med Keli hemma hos henne. Ett stort vackert, vitt stenhus - centralt beläget i västra delen av Reykjavik, alldeles i närheten av katolska kyrkan. Lägenheten på första plan. En lugn gata.

Det är en försiktig katt. Inte svår att förstå sig på alls. Jag började leva kattliv. Låg och dåsade på soffan på dagarna. Läste böcker. Drack the. Keli satt i fönstret och spanade. Sov. Det var ganska behagligt liv. Vi kom rätt bra överens.