Jag såg Snorri Sturluson livs levande uppe i Reykholt

Det var på kvällen den 6 oktober exakt kl 19.35 uppe i Reykholt. Torfi Tulinus hade just kommit 35 minuter in i sitt föredrag om Snorri kallat "Rewriting the contemporary sagas" i Snorrastofa. Prästen Geir sjönk ner i den bekväma stolen till vänster om pulpeten, tog upp snusdosan och drog i två korta koncentrerade inandningar in pulversnuset i näsborrarna. Auditoriet befann sig sedan en tid tillbaka i behaglig dvala med tankarna någon annanstans. Bara islänningarna lyckades mobilisera någon form av energi när föredragshållaren tog ännu en sväng med en utläggning om hur Snorri går igen i några moderna nordiska romaner. Själv var jag djupt försjunken i det landskap som breder ut sig i den magnifika tavla av Kjarval som är upphängd på frontväggen. Då hördes plötsligt en märklig klang från de två gamla klockorna i kyrkan. Torfi märkte till sin förvåning hur han uttalade orden: The bell tolls /time goes /God gather us /among angels. Och sedan på ren danska: Klocken lyder /tiden gaar/ Gud samle os /i englekaar. Och i samma ögonblick lösgörs en vålnad ur väggen som sakta skrider fram genom gången och ut genom dörren. Av någon märklig anledning fortsätter sedan allt som vanligt och ingen kommenterar händelsen efteråt.

I övrigt var det ett trevligt symposium om den historiska romanen som anordnades av Norges ambassad med anledning av markeringen av den fredliga unionsupplösningen för 100 år sedan mellan Sverige och Norge. Från Sverige deltog författarna Lars Andersson och Ola Larsmo. Och från Norge Kjartan Fløgstad. Ola talade om "historiens mörka hörn" med utgångspunkt från några av sina egna romaner, bl.a. En glänta i skogen (2004) som handlar om Sverige och den norska motståndsrörelsen under andra världskriget. Lars talade utifrån frågeställningen om en författare som opererar med historiskt stoff i en fiktionsberättelse blir "historiens kung eller träl". Han hämtade exempel ur sin egen roman Pestkungens legend (1988).

Symposiet avslutades med en delikat festmiddag på kvällen. När jag frågade Dagný Kristjansdóttir dagen därpå om jag drömt hela episoden med Snorris gengångare svarade hon förvånat: Det är klart att det är sant - du har ju sjäv sett det hela!

Bilden: Lars-Göran, Lars Andersson och Snorri i bakgrunden