Tuesday, October 18, 2005

Island världsbäst på ärlighet

Ja ni läste rätt! I den svenska ekonomitidningen Dagens industri (18/10 2005) finns en artikel där det slås fast att Island är väldens minst korrupta land. Sverige står kvar på plats nummer sex i Transparency Internationals rankning av världens minst korrupta länder. Sverige får poängen 9,2 av 10 möjliga. Enbart sju länder får mer än nio poäng:

Island minst korrupta landet i världen
1 Iceland 9.7
2 Finland 9.6
3 New Zealand 9.6
4 Denmark 9.5
5 Singapore 9.4
6 Sweden 9.2
7 Switzerland 9.1
8 Norway 8.9
9 Australia 8.8
10 Austria 8.7

Var är korruptionen störst i Sverige? "Om man visste det skulle man lättare kunna komma åt den. Men den här mätningen riktar in sig på den offentliga sektorn", säger Örjan Berner, ordförande i Transparency International Sverige.

Varför är korruptionen minst på Island? "Det är sannolikt svårare att ägna sig åt otillbörliga beteenden i ett så pass litet samhälle."

Island har de senaste åren gått på offensiven i en rad europeiska börsbolag. Mest känd i sammanhanget är dollarmiljardären Björgólfur Thor Björgólfsson, som kontrollerar investmentbolaget Burdaras med stora placeringar i såväl Skandia som Intrum Justitia.
Synen på isländska affärsmän är att de är aggressiva och samtidigt alltså omutbara. Och nu prisas alltså landet dessutom som världens minst korrupta land!

När jag var i Sverige på tre konferenser med Vigdís Finnbogadóttir-institutet för något år sedan fick jag höra följande av den isländske chauffören: KB Banken som nyligen etablerat sig i Sverige går så hårt farm i Stockholm att man nu i bankkretsar kallas för "Skräcken på Stureplan".

Och så kan man undra om alla islänningar håller med om att Island ska toppa den här listan! Och när brister den ekonomiska låne- och bostadsbubblan i Reykjavik?

1 Comments:

Blogger Bangsiland's Blog said...

Vi har en sk. Kobjällra på vårt jobb. I den plingas det så snart ett nytt kontrakt är signerat. Mina islänska kollegor bjällrar ofta iden. Jag själv har också bjällrat men långt ifrån lika ofta som de andra. Avundsjukt sneglar jag under lugg och drömmer om ”the most crusial moment I have been waiting my hole life for” Så i fredags fick jag äntligen bjällra på mycket länge. Och när jag ser tillbaka till säljprocessen så har den totalt pågått i 3 år. I 3 år!! Fast däremellan ska kanske tilläggas en mammaledighet plus ett ekonomiskt avvaktande från kundens sida. Aktivt sätt har kontraktet legat ute sedan i maj, dvs svenska kunden tog ”bara” 5 månader på sig att fatta pennan till signering. För en islänning skulle det motsvara max 5 veckor.

För några veckor sedan deltog jag i ett Svenskt-Islänskt konferensutbyte här i Reykjavik, där bla anställda från svenska Kaupthing medverkade och även de bekräftar slagorden ”skräcken på stureplan”

Främst har det att göra med att islänningen är oehört mycket snabbare i sina beslut, kastar sig gärna ut på djupt vatten för att ta problemen när de kommer och de har en stark yrkesstolthet. Svensken däremot ska helst få bekräftat i förväg att resultatet verkligen blir så som de har tänkt sig och det ska jämföras i oändlighet innan ett beslut tas. Svensken saknar yrkesstolthet. Och det tror sjutton det när generellt sätt varken utbildning eller ett karriärstigande bekräftas med högre löner utan helst ska alla ha lika lön – utan att behöva anstränga sig allt för mycket. Och ett samhälle som baserar sig på bidragsgivande och ”jag ska ha min rätt” så blir resultatet lätt därefter. I debatt-programmet igår i SVT fokuserades det på könsroller utan att överhuvudtaget ens ta med utbildning och erfarenheter i debatten. Jag är kvinna jag SKA ha högre lön går budskapen. Här får du betalt efter din utbildning – skråsamhället slår än idag och så snart du har ditt Master Degree/mästarbrev i handen pinnar du direkt upp på löneskalan. Den svenska avundsjukan är enorm och där sätts korruptionen på sin spets. Det anmäls hej vilt när avundsjuksbägaren runnit över. Det ser jag aldrig här.

Att korruptionen dock finns här på Island är helt klar. Särskilt när det diskuteras bostadsmarknad. Även om det lovas slumpmässig utlottning av marker så är det inget annat än ren och skär lögn eftersom bevislistan för erhållna marker publiseras med enbart ”erkända och rika” namn. Och särskilt när en viss baejarstjori dessutom kommenterar efteråt sitt beslut i Tv med ”att någonstans ska de la bo” – och när samme baejarstjori svarar på frågan vad som krävs för att få mark; - jo men du kan väl skicka mig ett brev – läs brev utformat av advokat – strax innan nästa omgång så ska jag titta lite närmare på saken. Och när denne ytterligare en gång berättar mellan raderna att ”det här området är inget för dig – för här ska bara rika och erkända bo men jag har något annat som skulle passa dig mycket bättre” Då lyser mitt svenska blod eldrött i mina ådror. Skillnaden dock är att det stannar där – ingen gör något åt det utan det rycks på axlar och sägs – jo, så är det nog tyvärr.

Därför förstår jag mycket väl varför Island toppar denna lista.
/M

2:17 AM  

Post a Comment

<< Home